Die Fetten Jahre sind Vorbei

Har varit dålig på att blogga idag men det har sin förklaring: Flög upp ur sängen, halvsprang halvvägs till stan bara för att upptäcka att bussen visst gick så tidigt, internettabellen ljög. Jobbade åtta timmar, halvsprang till bussen hem, flög in i duschen, hann inte äta, halvsprang till bussen, upptäckte att den gått och att nästa gick för sent, åkte en bit av vägen med annan buss, halvsprang därifrån till campus och blev givetvis omkörd av Universitetsbussen som tydligen inte heller följde tabellen. Halvsprang in i föreläsningssal Arts A2 med andan i halsen och var beredd på att det bara skulle bli jag och Malin (som jag fick med i sista stund efter att fögäves ha tjatat på mina housemates, var beredd på ensam"bio" vilket jag löjligt nog tycker är lite pinsamt när det är på campus och allt), men nej, hamnade mitt i en grupp internationella studenter varav jag känner några, och stank antagligen svett, ca 30 min efter att jag flugit ur duschen. Såg i alla fall den tyska filmen De feta åren är förbi (=direktöversatt från tyska, på engelska heter den The Edukators, jobbigt med k istället för c tycker jag spontant) gratis genom filmklubben. Såg den för några år sen så det var hög tid att se om den, en film som både innehåller Daniel Brühl (som har huvudrollen i Goodbye Lenin, en av mina absoluta favoritfilmer) och låten Hallelujah i helhet (en av mina absoluta favoritlåtar) kan ju inte bli alltför fel. Det handlar om tre unga tyskar som är allmänt frustrerade över orättvisan i världen och diverse annat. För att göra något för att belysa detta gör de två killarna till vana att göra inbrott hos rika familjer. De tar ingenting utan möblerar om och lämnar en lapp med "De goda dagarna är snart slut", eller "Du har för mycket pengar". Givetvis går allt till slut åt helvete och pappan i en familj kommer hem när de är där. Sedan följer bortrövning, uppgivenhet, nostalgi, ifrågasättning av ideologi, alper(tror jag, underbara bergslandskap iaf), triangeldrama och annat skoj, samt som nämnt underbara Hallelujah och ett riktigt bra slut. Jag ger filmen 8½ av 10 och rekommenderar den varmt!