Ping-Pong Kingen

Är visst lite mer upptagen än vad jag trodde jag skulle vara här hemma. Idag har jag varit på stora Marieberg köpcentrum med mamma och handlat presenter till min stundande födelsedag. Köpte en hel outfit, kjol och skjorta, på Lindex. Känner mig smått orolig över detta, nu börjar jag verkligen bli gammal. Dessutom var det exakt samma kläder i samma kombination som bars av en av skyldockorna. Nu på kvällen har jag och Sofia varit och sett Ping-Pong-kingen (vet inte riktigt var bindestreckena ska sitta, det är olika på varenda internetsida) på Folkets Hus (ingen riktig bio här inte, men det känns lite retrocoolt att sitta i den gamla fina lokalen där jag föreställer mig att de hade massa populära events på 40-talet eller så). Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig eftersom jag har noll koll på svensk film numera. Precis innan jag drog hann jag iaf läsa att den vunnit pris på Sundance-festivalen, allmänt beskriven som indiefilmernas mecka. Såhär i efterhand vet jag heller inte vad jag ska tycka - var den bara seg och tråkig eller speciell med ett viktigt budskap? Antagligen båda alternativen. Kan iaf fastslå att fotot och landskapet är jättevackert, tydligen ska det påminna om Roy Anderssons filmer men jag har undvikit dem så jag kan inte uttala mig. Filmen handlar om två bröder och deras familjesituation någonstans långt upp i ett snövitt Norrland, mer kan jag inte avslöja. Märker också att jag blivit lite skadad av poesikursen på universitetet. Under filmens gång satt jag konstant och letade symbolik och dolda budskap. Vad menas med pingpongen? Svenskhet? Rättvisa? I slutet simmar huvudpersonen i bana nummer fyra och under några sekunder fokuseras bilden på skylten med detta nummer. Varför? Dags att gå och lägga sig, men först ska jag äta härligt svensk kvällsmat (Start!) och se på Klass 9A nu när jag äntligen har fast internet.