Eftermiddag

Har precis haft japanskalektion och borjar fa klam pa verbbojningar. Systemet ar sakert enkelt men nu verkar det galet komplicerat vill jag lova. Jag ska forsoka satta mig ner pa lovet (jag tanker faktiskt se det som ett lov aven om jag har hogvis med saker att skriva) och faktiskt lara mig grundord och dylikt, uttalet ar latt och allt verkar logiskt uppbyggt, sa hur svart kan det vara? Vill lara mig tyska igen ocksa, far se hur det blir med det. Nar jag satt i biblioteket forut ringer nagon kvinna fran nagon random agency och borja babbla om overforing av var hyra och annat boenderelaterat. Efter fem minuter fick jag antligen en syl i vadret och fragade om PeaceProperty hade stangts ner. "Yeah, we bought them" sa hon snabbt och kallt. Jaha, da har vi en ny agency da, kul att de meddelar oss i tid. 20 ars erfarenhet skulle de tydligen ha iaf, men jag gillade ju de gamla. F o sa ar vardagspoliser nagot av det mest irriterande jag vet. Det finns speciella silence zones i biblioteket, jag satt inte i en sadan. Killen bredvid mig hade fem minuter innan tagit ett samtal, och eftersom jag alltid sitter dar vet jag att folk pratar i telefon och med varandra hejvilt, alltid. Folk gar forbi, folk knappar pa datorer och det ligger alltid ett dovt mummel over vaningen. Men inte nu minsann, knappt hann jag viska "Jag maste prata tyst for jag sitter i biblioteket" forran nagon man i 50-arsaldern (givetvis, den enda gangen innan jag sett nagon tjej, som satt och halvskrek, bli tillsagd var det av en kvinna i samma alder) vander sig om och drygt ber mig ta samtalet ute eftersom det ar forbjudet i biblioteket. Men satt dig i silence zone da, pucko, ingen annan stors. Sjalvklart ska man inte prata hogt och stora andra i ett bibliotek, men jag tanker inte ta mobilen och kuta ner tre vaningar nar jag inte ens vet vem det ar som ringer. Nog om det. Jaja, det ar annu inte morkt och jag har massa ny fransk musik i mp3-spelaren, ska nog sla pa stort och promenera hem!