Seminarium panikum

Så var man hemma efter en ganska händelselös dag på campus. Började dagen med det fruktade litteraturseminariet, där min lärare inledde med att meddela att han ville att alla skulle säga något i diskussionen, båda när han går runt och lyssnar samt när vi pratar hela gruppen. Misstänker att det har att göra med att Ulf har skickat mail till alla seminarieledare som har någon från GU i gruppen och meddelat att de ska sätta betyg på vår seminaremedverkan, då vi inte behöver göra deras final exam. Givetvis fick vi en vinkling som jag inte har koll på alls att diskutera. Hasplade ur mig någon mening (efter de andras åsikter på någon minut vardera) när han gick och lyssnade men fick totalt hjärnsläpp till den allmänna diskussionen. Paniken närmade sig, jag måste säga något! Skummade febrilt i texten men hittade inget vettigt att säga. Min enda utväg var en fråga. Av någon anledning jag glömt bort så har jag skrivit "franska revolutionen" bredvid en av dikterna. Aha! "Ja... jag försöker ju hitta något djupare budskap i det här... den ena är ju skriven för franska revolutionen och den andra efter, vet du/ni om det har någon betydelse? Finns det något sätt att se det i texten?" Dikterna handlar mest om landskap och natur, men där fick jag något sagt i alla fall. Läraren såg paff och lite bortkommen ut, alla andra (utom till slut en tjej som pluggade historia) skakade nekande på huvudet. Som jag tänker varje fredag: Nästa vecka ska jag verkligen förbereda mig!