Vilse i Red Light District

När jag måttligt fräsch efter tre timmars sömn på två nätter anlände på Amsterdams flygplats Shiphol (som numera är min favorit!) var det dags för lite sightseeing. Efter oräkneliga storstadsbesök på egen hand har jag tydligen inte lärt mig någonting. Inledde nämligen med att hålla kartan uppochner och gå i rakt motsatt riktning än vad jag tänkt (= till Anne Franks hus). Detta dröjde det ju dock åtskilliga minuter innan jag insåg. Förundrades över alla pittoreska kanaler och tog massa bilder av svanar och annat blaj. Tyckte det blev mer och mer tätt mellan sex- eller coffeeshops men hey, vad är Amsterdam känt för om inte dessa? Först när jag såg en asiat gå in genom en dörr och mötas av en leende tjej i underkläder fattade jag att jag traskat rakt in i red light district. Det kändes bisarrt, sorgligt och fascinerande på samma gång att se alla prostituerade, allt från slitna överviktiga asiatiskor i 50-årsåldern till unga, långbenta blondiner med östeuropeiskt utseende, fläka ut sig i skyltfönstren en solig förmiddag i april när gatan jag gick på var relativt folktom. I Holland är, som jag antar att ni vet, prostitution lagligt och prostituerade har rätt till pension och andra fördelar. Det hela har blivit en av stadens mest kända turistattraktioner om man kan kalla det så, vilket vykort och andra turistprylar ytterligare indikerar. Säga vad man vill om att denna legalisering minskar all dold brottslighet och trafficking, jag tror inte inte att alla dessa mestadels utländska tjejer och kvinnor kom till Amsterdam med målet att sluta i ett skyltfönster iklädd stringtrosor och poserandes inför storögda turister. Detta är väl människohandel om något, som t o m involverar fönstershopping, och jag tycker det är obehagligt att alla äckliga torskar fritt kan gå och shoppa kvinnor i en europeisk huvudstad år 2008. Nöjde mig med att se en gata i det enligt uppgift ganska stora området och gick vidare.