Daytripper

Jag trodde jag skulle vara ensam turist men knallade rakt in i en fint klädd spansk guidad tur. Kände att jag behövde göra något vettigt av min dag och ville samtidigt utnytja mitt busskort nu när det inte är så många dagar kvar på det, så det fick bli en bussresa till Tunbridge Wells! Mindes bara att jag sett något om staden och "Victorian Arcades" på baksidan av en buss, men det lät ju intressant så jag läste på Wikipedia och bestämde mig för att dra dit. Helt sjukt egenligen hur långt man kan komma på busskortet, Tunbridge Wells ligger knappt två timmar bort och man åker t o m in i ett annat grevskap, Kent. Staden har drygt 50 000 invånare och jag fattar inte varför jag inte åkt dit innan, supermysigt ställe och väldigt fin väg på väg dit. I England verkar det i motsats till många andra länder anses mycket finare att bo på landet än i en stad, och jag vet inte hur många riktiga mansions vi passerade på väg dit. Wikipedia menade att Tunbridge Wells länge varit känt som ett snobbigt ställe, men det är inte helt sant eftersom "minst två områden har sociala problem". På muggarna i turistshopen stod det att Tunbridge Wells länge setts som ett ställe där "quintessential Englishness and correctness" frodas. Efter vad jag såg verkar det stämma. Visst, jag såg några chavs (benämning på lägre arbetarklass som lever på bidrag, får barn när de är barn själv och lallar omkring i träningsoveraller), men det verkar vara ett "fint" ställe. I det extremt klassindelade England har jag lärt mig vilka tecken som pekar på bildad och välbeställd befolkning och tvärtom. Man kan se det på vilka dagstidningar som ligger mest synliga i tidningsaffärerna, vilka klädaffärer som finns, hur folk är klädda (här gick män omking i skjorta och finbyxor och tjejerna hade inte minikläder), vilka mataffärer som finns (Marks & Spencer och Waitrose = finare än t ex ASDA), hur folk pratar o s v i oändlighet. Här hade alla fin accent och jag vet inte hur många "oh dear!" jag hörde. Tunbridge Wells blev känt på 1600-1700-talet som en fashionabel spaort och folk flockades för att bada i badhuset, innan det blev mer poppis att åka till Brighton och liknande för att bada i havet. Jag tittade på gamla området från den tiden (se bilder), gick till det lokala museet samt besökte ett stort och flashigt (mycket mycket finare och större än det i Brighton konstigt nog) köpcentrum som invigts av prinsessan Diana 1992. Jag har alltid något behov av att handla något från platser jag besöker, så från Tunbridge Wells blev det en magnet, en inbunden skrivbok för £1 samt pepparkaksformar i form av en hand, en delfin, en gris (inte som den typiska svenska) samt en dinosaurie. Är mycket nöjd med sistnämda! Var inne i supersöt bakaffär så jag var tvungen att köpa något där... F ö har jag nyss pratat med Francesca, min rumskompis från Torquay. Som jag redan visste fick hon ett nytt kontrakt eftersom någon hoppade av och åker dit igen på måndag. Nu har hon även fått resa på att hon ska bo på kära gamla Barton Road igen! Argh jag är så avundsjuk, hade gett väldigt mycket för att få åka tillbaka jag också! Vi hade så himla roligt, inte ofta jag träffar folk med lika lite behov av sömn som jag själv ("Ska vi också gå hem nu? "Eh, nej! Vadå ville du gå?" "Nej! Var rädd att du ville dra!"). Men men, det ska givetvis bli kul att åka till Hastings också. Killen på Norgekontoret skrev förra fredagen att han då skulle lägga ut mitt ledarbrev på internet. Gissar att det blev något fel med det för efter en vecka utan ett enda mail har jag nu fått fem från små söta norskor som presenterar sig inom loppet av några timmar, kul kul! Åh det är så irriterade att jag inte kan göra nya rader!

Vilse i Red Light District

När jag måttligt fräsch efter tre timmars sömn på två nätter anlände på Amsterdams flygplats Shiphol (som numera är min favorit!) var det dags för lite sightseeing. Efter oräkneliga storstadsbesök på egen hand har jag tydligen inte lärt mig någonting. Inledde nämligen med att hålla kartan uppochner och gå i rakt motsatt riktning än vad jag tänkt (= till Anne Franks hus). Detta dröjde det ju dock åtskilliga minuter innan jag insåg. Förundrades över alla pittoreska kanaler och tog massa bilder av svanar och annat blaj. Tyckte det blev mer och mer tätt mellan sex- eller coffeeshops men hey, vad är Amsterdam känt för om inte dessa? Först när jag såg en asiat gå in genom en dörr och mötas av en leende tjej i underkläder fattade jag att jag traskat rakt in i red light district. Det kändes bisarrt, sorgligt och fascinerande på samma gång att se alla prostituerade, allt från slitna överviktiga asiatiskor i 50-årsåldern till unga, långbenta blondiner med östeuropeiskt utseende, fläka ut sig i skyltfönstren en solig förmiddag i april när gatan jag gick på var relativt folktom. I Holland är, som jag antar att ni vet, prostitution lagligt och prostituerade har rätt till pension och andra fördelar. Det hela har blivit en av stadens mest kända turistattraktioner om man kan kalla det så, vilket vykort och andra turistprylar ytterligare indikerar. Säga vad man vill om att denna legalisering minskar all dold brottslighet och trafficking, jag tror inte inte att alla dessa mestadels utländska tjejer och kvinnor kom till Amsterdam med målet att sluta i ett skyltfönster iklädd stringtrosor och poserandes inför storögda turister. Detta är väl människohandel om något, som t o m involverar fönstershopping, och jag tycker det är obehagligt att alla äckliga torskar fritt kan gå och shoppa kvinnor i en europeisk huvudstad år 2008. Nöjde mig med att se en gata i det enligt uppgift ganska stora området och gick vidare.

Hejdå Holland

Sitter själv på Sofias rum (måste ju låta stackaren plugga så hon inte kommer totalt efter - mina lallarstudier verkar inte vara något i jämförelse med biomedicin) och ska dra och fika med henne om två minuter. Väskan är packad(!) och efteråt går jag direkt till stationen. Är inte så överdrivet glad över att åka hem till Brighton, mest för att jag vet att en månads semester innebär att jag nu kommer behöva plugga arslet av mig. Anyway, måste rusa. Kan iaf konstatera att jag verkligen gillar Holland, bortsett från alla coffee shops och prostituerade. Leiden ser ut som en idyllisk dockstad, husen är söta och gatorna samt invånarna är hela och rena, även om killarna verkar missbruka hårgelé lite för mycket.

Belfastbilder

Bilder är ju kul, så här kommer tva stycken från Belfast. Fick ett väldigt gott intryck av staden även fast vi inte hann se så mycket annat än affärer. Vi lyckades iaf äta på Belfasts äldsta taverna, från 1600-talet. Himmelskt gott.

Back in B-town

Nu är jag hemma i Brighton till kl 3.15 inatt då jag kuskar vidare till Holland. Har inatt spenderat nästan fem timmar på Stansted samt en timme på Gatwick, en jäkla massa flygplatshängande med andra ord. Men jag gillar dem så det gör inte så mycket. Det blev en kul sista kväll i Derry som synes på bilden. Först kom det sju spanjorer och trängde in sig i köket (varav en bodde i Brighton förra året och jobbade på en av de ca fem restauranger jag ätit på här), sedan gick vi allihopa till Derrys universitetscampus och dansade (de drog någon låt om båtar och plötsligt satt alla på golvet och rodde...), och efter det hängde några andra spanjorer med på efterfest. Mina sovtider är ju givetvis helt uppfuckade, och värre blir det väl inatt. Uppdaterar mer senare idag om internet fungerar.

Nordirland, dag IIII

Sitter sjalv i lagenheten, alla tre spanjorskorna jobbar 17-22 idag, ganska skont med lite ensamtid faktiskt. Som den idealgast jag ar haller jag pa och stadar deras kok lite plus att jag har varit i mataffaren och handlat lite grejer, kanns dumt att vara har i sex dagar och fa mat, choklad, ol och allt mojligt utan att betala ett ore. Igar var som namnt tva fransyskor har och at mat, samt en spanjorska till. Det blev tortilla de patatas (givetvis), nagon ost, jamon serrano och nagon mer korv. Fattar inte hur spanjorer och italienare alltid kan fa all mat att bli sa himla god. Sedan akte vi (taxin har kostar nastan ingenting, en tredjedel av Brightonpriset) till samma disco dar vi var i forrgar. Och tyvarr men det maste sagas, majoriteten av folket har ser for javliga ut, speciellt tjejerna. Fragade Patricia om det var just pa det har stallet det var sa men nej. Fransyskorna meddelade att de borjade bli lite oroliga for att de markt att de sankt sin standard avsevart sedan de kom hit, och pa torsdag (da ar jag i Holland) skulle de ha maskerad med Irland som tema - vilket for tjejerna betyder att kla sig sa slampigt som mojligt. Jag tror och hoppas dock fortfarande att det berodde pa stallet, far se under de narmsta dagarna. Ikvall vet jag inte vad som hander, Patricia hade inte sa stor lust att ga ut sa hon men nu blir det nog sa iaf verkar det som. Jaja, den som lever far se, nu ska jag aterga till stadandet.

Nordirland, dag III

Sitter i koket efter en att ha fatt en guidad rundtur i Derry av Patricia. Snart kommer tva fransyskor hit och ska ata middag med oss. Gick upp halv tva idag ocksa, kommer bli helt somnskadad sedan nar jag kommer tillbaka. Igar blev det livat. Visste att vi skulle hem till spanjorerna men jag hade fatt for mig att det bara skulle vara en lugn forfest eller sa. Fel, nar vi kom dit var lagenheten knokfull med kanske 30 pers, folk dansade pa stolar och var allmant fulla. Forutom nagon skum kille fran Slovenien (som hade pa sig jeans och ratt snygg t-shirt tills vi skulle ga ut, da bytte han om till nagon ful vit traningsoverall... italienarna informerade honom att det var bast att byta om igen) var precis alla fran Spanien, Italien eller Frankrike, plus en eller tva irlandare. Mycket spraktraning med andra ord, bra. Kande mig lite blyg och borttappad bland alla oversociala sydeuropeer som kande varandra, men de var valdigt kul att hanga med anda. Ah jag vill vill vill komma in pa min nr 1 masterutbildning i host, kommer jag inte in far jag se till att aka pa utbyte eller nagot till Spanien anda, saknar landet sa mycket. Har upptackt att jag nu ar battre pa franska an pa spanska vilket ar lite orovackande. Iaf, sedan gjorde vi en kort appearance pa en salsaklubb (som, lyckligtvis, stangde en kvart senare), efter det en vanlig klubb och sedan vidare pa efterfest hos nagra fransyskor. Gick och lade mig kl. fem. Nix, nu ska jag vara lite social. De haller pa och stadar och lagar mat runt omkring mig men vill givetvis inte lata mig hjalpa till.

Nordirland, dag II

Andra dagen har och har redan bytt dygnsrytm. Klev ur sangen 13.30 idag, och det var jag dessutom forst med att gora. Igar blev det en rundtur i stan, sedan fick inte Patricias kompis tag pa deras spanska vanner sa vi drog hem och kollade pa The Notebook (pa spanska)och grinade istallet, samt satt uppe och drack vin och pratade strunt till halv tre nar Patricia och spansk flatmate nummer tre kom hem fran jobbet. Tror nastan jag slog mitt rekord i antal vakna timmar i strack. Idag har vi inte gjort nagot annat an att ata och internetsurfa an sa lange, men det ar bara att gilla laget, visste ju innan att Patricia behover sisadar 12 timmars somn for att kunna fungera. De ska jobba alla tre i overmorgon sa da ska jag ge mig ut sjalv och kolla runt lite. Snart ska vi iaf ata middag, sedan hem till de spanska killarna och sedan pratar de om nagon salsaklubb. Hu, vill inte. Har dansat salsa en gang i mitt liv, i Australien. Tjejerna skulle bjuda upp och givetvis rakade jag, bland alla nyborjare, hitta en fransman som dansat i tva ar, skoj. Trampade honom pa tarna och allt. Det marks f o att spanjorer (nu anvander jag dessa tre som nagon slags norm, men jag tror det stammer bra) har helt annan installning till det har med att ha gaster. Jag gor verkligen ingenting, det ar som att bo pa hotell. De ger mig mat, mackor, te eller vad det nu ar, lagger upp det pa tallriken och serverar mig vid bordet, alltid. Gor jag en ansats till att hjalpa till meddelar de att jag ar gast och inte ska anstranga mig. Patricia sager hela tiden att jag kan ta vad jag vill ur kylen eller frysen, och vagrar givetvis att ta emot pengar nar jag sagt att jag kan handla lite mat eller betala dem nagot, tur att jag hade med mig lite presenter iaf. Njet, nu ska vi ata tror jag, adios