Kött!

Något av det bästa med att vara hos familjen är att man kan äta hur mycket gott som helst utan att betala ett öre. I Brighton är (taco)köttfärs och lite kyckling då och då det enda kött jag får i mig (det är dyrt och jag är snål), så varje gång jag kommer hem fullkomligt trycker jag i mig allt kött jag kommer över - lax, biffar, kyckling, you name it. Idag var jag ensam hemma och kände att det var dags att slå på stort, fyra lövbiffar blev det! Fick äta tillbehöret på en annan tallrik haha. Imorgon drar jag tillbaka till Brighton vid fyratiden (fick en svinbillig flygbiljett som landar normal tid, på gatwick! har aldrig hänt). Kommer vara tvungen att hänga på Arlanda i tre timmar men något ska väl sysselsätta mig med, kan juu läsa någon av de 7-10 st Se och Hör jag har med mig haha, bra att ha en farmor som gillar skvallertidningar. Idag har varit en ganska behaglig dag. Fick gå upp okristligt tidigt för att åka till frissan men det var nog lika bra. "Jag vill bara toppa, klipp av det som är slitet" sa jag, och som väntat, eftersom jag har världens torraste och mest slitna hår, resulterade det hela i att jag nu har kortare hår än på flera år. Passar verkligen verkligen inte i axellångt. När jag kom hem hade jag äntligen fått brev från Umeå med lite dokument, så nu har jag kunnat skicka iväg två av tre masteransökningar vilket var något av ett mål med min Sverigevistelse, bra bra. Kände dock att jag inte hann plugga men borde utnyttja den för min C-uppsats så perfekta boken jag lånat, och fick den briljanta idén att scanna in skiten istället. Scannade kanske 35 uppslag och fixade ihop allt i en powerpoint, som jag nu har på USB, lätt som en plätt! På kvällen följde jag av en impuls med Sofia på Aerobics i min gamla gympasal (som luktar precis likadant), det var jättekul! Gick på antingen aerobics eller renodlad dans från att jag var kanske nio (när började vi med jazzdans och teendance och sånt Regina? har minnesförlust) tills jag slutade gymnasiet (med ett två-årsstopp för innebandy någonstans i mitten), och kan verkligen verkligen sakna dansen ibland. Inte för att jag är någon naturbegåvning direkt men jag saknar kicken man får när man känner att allt sitter och man dansar i en stor grupp som är helt koordinerad. F ö kommer Let's Dance-Tobias (som nu tydligen ska vara med i So you think you can dance?) och Floorfiller-Tobias-eller-vad-han-nu-heter (som, upptäckte jag idag, också ska vara med där) från samma dansskola som jag dansat på, så vet ni det. Är ju pinsamt otränad för tillfället men det gick bra ändå, speciellt eftersom jag är rätt säker på att även instruktören gått på min gamla dansskola, hon blandade in massa danssteg jag redan kan. När jag gick ut därifrån var jag helt inspirerad och tänkte att NU ska jag börja motionera och powerwalka längs med stranden och bla bla, får se om det håller i sig. När jag kom hem blev det pizza och kycklingrulle så mina matvanor tänker jag inte ändra på än iaf. Jaja, klockan är 02.18 och jag ska upp halv åtta, God Natt

Blekfisar

Tydligen fastnade vi på vimmelbild i lördags (jag kör på titta-åt-sidan-tricket för att inte blunda på två bilder i rad). När jag kollar på övriga bilder tror jag mycket väl att vi kan ha varit blekast på stället. Några människor är verkligen orangea (oranga? Hjälp.), förstår inte hur man inte kan märka att brun utan sol-användandet gått en aning överstyr. Jag brukar själv kasta mig ut när de första solstrålarna tittar fram, men att mitt i vintern, i Sverige, vara orangebrun är varken naturligt eller snyggt. Inte ens spanjorerna är bruna i januari (de går i täckjackor då även om det är 20 grader och sol, som vi redan konstaterat). Pratade med någon amerikan en gång i Australien som sa att alla svenskar var så snygga och hade "such lovely, tanned skin colour"... jaja. Idag har varit ytterligare en oproduktiv dag. Har som vanligt vaknat alldeles för sent och inte pluggat. Kvällen spenderades med Carro och Sofia, vi spelade sällskapsspel (kan varmt rekommendera Jeopardy! Tydligen kan jag gissa citat ut "Det sjunde inseglet" utan att ha sett den, är lite stolt) och åt scones, så nu vet ni det. God Natt! UPPDATERING: Hittade några typexempel på vad jag menar, kolla här eller här och förundras.

Mer snö

Askersund, 24 mars. Vad hände med global warming?

Man vet att man bor i Sverige när...

...man måste ta med sig ett par byxor ut som man sedan kan dra på sig på bussen för att inte frysa benen av sig under de tio minuter det tar att gå hem från busshållplatsen.

Födelsedagspresenter från Carro

Hur har jag kunnat leva i 24 år utan en David Hasselhoff-t-shirt samt en Dirty Dancing-penna med inspelade repliker från filmen? Feeel the music!

Heppåre!!

Nu blir det party i Örebro med mina favoritflickor! Precis som på den gamla goda tiden i Granada! Sofia och Carro i kör: NAAAAAAAAAAAAWWWW

Språkpolis

Det är ju bra att en utländsk masterutbildning med stenhårda krav på engelskakunskaper föregår med gott exempel och har ett rättstavat och grammatiskt korrekt ansökningsformulär.

Musik?

Var inställd på att frenetiskt tanka hem musik under min Sverigevistelse. Hittills har jag laddat ner fyra låtar vilket är långt från tillräckligt. Problemet är att jag inte vet vad som är hot hip and happening inom musik numera, tips?

Månadens klipp!

Shoppingvagn, med hjul, från Netto. 20 kr! Den kommer bli min nya favoritpryl i Brighton, nu slipper jag bära kassar så tunga att det känns som om armarna ska trilla av!

Om Blondinbella

Mitt intryck som tillfällig Sverigebesökare är att de man pratar allra mest om i svensk media just nu (förutom Arbogamördaren) är Blondinbella och Björn Gustafsson. Den sistnämnda hade jag redan hyfsad koll på då i stort sett alla mina facebookvänner som befinner sig i Sverige har gått med i olika former av Björn Gustafsson-grupper. Han är rolig, söt och framställs som väldigt helylle (nykterist o s v) och en bra förebild, så framgången känns ganska välförtjänt tycker jag. Blondinbella är 17 år och har Sveriges, om jag förstått det rätt, mest välbesökta blogg. Mitt första intryck är att hon är en helt vanlig blonderad 17-årig med för mycket pengar och fågelholksutseende. Har inte hunnit få något andra intryck än, får se om det kommer. Jag tycker det epidemiska spridandet av denna typ av jobbiga tonårstjejer med för mycket smink, gapig röst och modeblogg är bland det mest irriterande med Sverige för tillfället. Är man lite äldre och har tjänat massa cash på egen hand så visst, köp 20 000 kronors-väskor om ni vill, jag bryr mig inte, men jag är väldigt glad att jag hann växa upp medan en Champion-luvtröja eller ett par Levi's-jeans fortfarande var de mest åtråvärda plaggen (kanske var det annorlunda i större städer, vet ej). Jag minns när jag flög hem från Kraków efter nyår 06/07, vi anlände samtidigt som ett plan från London och i kön till passkontrollen hamnade även fem odrägliga tjejer i 16-årsåldern från detta plan. De höll alla i varsin Harrodspåse, några hade stora solglasögon (detta var i januari, inne på Arlanda) och de roade sig med att ta bilder på varandra i modellposer, med halvöppen mun och harrodspåsen + dyr handväska i armvecket. Den ena skrek "jaaa pappa, vi är på Arlanda nu, fixar du en taxi eller?" i sin dyra mobil. Man riktigt såg hur samtliga i kön helst ville slå dem på käften. Minns att jag uppgivet tänkte att snart kommer 90% av alla småtjejer se ut och tyvärr även bete sig så, även de med mer begränsad budget. Anyway, när jag läser Blondinbellas blogg undrar jag mest varför i hela friden den har så extremt många läsare? Jag har full förståelse för att Sverige kryllar av modeintresserade som följer diverse modebloggar, men det här är inte ens en modeblogg, den handlar i stort sett bara om alla häftiga TV-intervjuer Blondinbella ska vara med i och hur eftertraktad hon är. Visst, hon ska ha cred för att hon redan (med hjälp av sin pappa som tydligen är någon slags chef, känns lite fel) har byggt upp ett starkt varumärke och tjänar sina egna pengar, men... jag vet inte, jag tycker bara hon verkar väldigt jobbig, och varför vill hon se ut som Victoria Silvstedt? Såg på Debatt häromdagen om shoppinghysteri och konsumtionssamhälle. Blondinbella och Ebba von Sydow var med och ställdes mot väggen. Det kom bl a fram att Blondinbella kör med renodlad produktplacering i sin blogg och att hon nyligen fått betalt för att nämna ett visst varumärke i en intervju. Hon babblade massor om att inspirera unga tjejer till att starta egna företag och annat blaj, och meddelade att det som skulle bli hennes shoppingfria månad sket sig efter fem dagar eftersom hon var tvungen att handla. Jag tycker det är skrämmande om hon ska vara någon slags förebild för Sveriges tonårstjejer. Hellre Ebba von Sydow i så fall som verkar smart och faktiskt har gjort karriär och fixat riktiga toppjobb. Kanske börjar jag bara bli gammal, bitter och avundsjuk, jag vet inte. Nu ska jag på promenad och besöka Askersundbiblioteket. Lyckas alltid komma dit när de säljer böcker som de vill göra sig av med. För några år sedan köpte jag Att förstå EU, i nyskick och helt olånad, för 2 kronor. För skojs skull kollade jag adlibris.se, de sålde exakt samma bok för över 400 spänn...

Ytligt

Det är lustigt egentligen, i Brighton finns i stort sett alla större klädkedjor - H&M, Topshop, Zara, Miss Selfridge, Oasis, American Apparel, alla surfmärken, Fred Perry och hundratals andra stora och små butiker. Ändå hittar jag sällan något jag gillar (och om jag gillar det har jag troligtvis inte råd), utan blir istället lyrisk när jag shoppar i Sverige. Det finns så mycket snyggt överallt! Höll mig i kragen under dagens shoppingrunda i Örebro och handlade iaf bara en fin blomming klänning på Gina Tricot(!). Nu ska jag spela Guitar Hero med mina brorsor.

24

Idag, min födelsedag, har varit en jättefin vinter/vårdag, som synes på bilden. Väcktes vid åtta av mamma och pappa som kom in och sjöng, det gäller att följa traditionen. Fick kläder, guldörhängen och halskedja, en bok, pengar och lite annat. I övrigt har jag inte gjort något speciellt utan mest tagit det lugnt, promenerat i solskenet och ätit god mat, chokladmuffins och glass så till den milda grad att jag nu varit smått illamående i flera timmar. Imorgon blir det Örebrotripp med Sofia, så nu ska jag lägga mig och börja läsa A French Affair - The Paris Beat 1965-1998. Imorse avslutade jag A Load of Bull - An Englishman's Adventures in Madrid, den var underhållande, speciellt för mig som faktiskt varit på Calle Serrano, Plaza Santa Ana, Café Gijon och alla andra ställen. Har slängt om dygnet igen och har enorma svårigheter med att masa mig upp på morgonen, och följaktligen också att somna på kvällen. Inte har jag gjort något skolarbete heller, men jag har ju en Sverigevecka kvar på mig. God Natt

18 mars

Kollade inte på klockan men lyckades uppdatera facebook 00.01. Happy Birthday, Linda! From all of us on The Facebook Team, have a great day! står det högst upp, trevlig gest tycker jag. Minns ej om det är halv ett eller halv två på natten som jag är född, men klart är iaf att inom två timmar är jag 24. Känns ganska obetydligt och själva födelsedagen blir kolugn. Nästa år får jag akta mig för 25-årskrisen. Det ligger ju slutgiltigt inte i mina händer, men min målsättning är att jag om exakt ett år ska befinna mig i San Sebastián, Spanien (eller möjligtvis Krakow eller Groningen om jag ändrar åsikt) och dricka tinto de verano. Imorgon ska jag fixa med ännu mer pappersarbete för att komma in på det jäkla programmet till hösten, var som helst.

TV!

En av fördelarna med att vara hemma är att jag har tillgång till (ny, stor, HD) TV! Det sägs ofta att brittisk TV med BBC i spetsen är bäst i världen, men min inte speciellt objektiva åsikt är det inte är så självklart. I somras när jag bodde hos Veronica (som jobbade i stort sett dygnet runt) en månad i Brighton hade jag väldigt bra koll på tablåerna. Är inte alls kräsen men det fanns knappt aldrig något jag ville se, inget som helst mellanting mellan trashiga dokusåpor (som jag brukar gilla, men engelska Big Brother t ex var helt händelselöst)och bråddjupa trista program om ekonomi, skotska fårfarmare med problem, o s v. Kanske var det för att det var sommar och ingen tittade, jag vet inte. Brukade se på University Challenge och amerikanska långfilmer i stil med Tre män och en baby. Därför blir jag väldigt glad när jag nu läser de svenska TV-tablåerna (jag befinner mig i Askersund, titta på TV is the shit), det finns så mycket bra! Har nu ikväll sett någon dokumentär om Tijuana i Mexiko (feat. heta Gabriel García Bernal), 100 Höjdare i USA och en halv dokumentär om paret Clinton. Härnäst blir det något som heter Korrespondenterna på SVT, som följs av Zapp Europa som tydligen ska innehålla ett urval av Europas bästa TV-reportage. Överdosering javisst, men jag har inte tittat på TV alls sedan 2 januari så det är berättigat. Imorgon börjar dessutom konståknings-VM! Älskar att titta på det av någon anledning jag inte förstår själv. Är det något mer jag borde kolla på nu när jag kan?

Heathrow

Missade att lägga upp den här bilden på ett i stort sett folktomt, lugnt och harmoniskt Heathrow häromdagen. När jag denna gång flög hem från London var det nog första gången i mitt liv jag fritt och lugnt kunde tralla omkring med det lätta (hade ju knölat i de andra 28,5 kilona i resväskan) handbagaget i näven utan att behöva springa eller anstränga mig. Givetvis var ju klockan runt sex på morgonen och i stort sett allt var stängt, men hann iaf roffa åt mig lite godis, ett nummer av Hello med Ulrika Jonsson i bröllopsklänning på framsidan, samt ett meal deal med sushi på Boots. Heathrow och Gatwick ska f ö ha mycket cred för att man kan köpa mat till vettiga priser (samma som i städerna för de flesta kedjor), istället för att slänga ut 100 kr på en sladdrig macka och 25 cl äcklig juice som på de flesta andra flygplatser jag besökt. Eftersom jag alltid packar det sista i sista stund hinner jag aldrig äta innan och är alltid hungrig när jag ska flyga. Brukar av snålhet och trots strunta i att äta flygplats- eller flygplansmat vilket alltid resulterar i att jag landar trött och grinig i det nya landet, men inte på flyg från England icke! Nu ska jag fylla i 15 sidors ansökningshandlingar.

Let it snow, let it snow, let it snow!

Denna syn mötte mig när jag till slut masade mig upp ur sängen halv tolv (har insett en gång för alla att jag är fullt kapabel att sova tio timmar i sträck utan att vakna, ska ställa klockan i fortsättningen). Känns ganska exotiskt och bra.

Ping-Pong Kingen

Är visst lite mer upptagen än vad jag trodde jag skulle vara här hemma. Idag har jag varit på stora Marieberg köpcentrum med mamma och handlat presenter till min stundande födelsedag. Köpte en hel outfit, kjol och skjorta, på Lindex. Känner mig smått orolig över detta, nu börjar jag verkligen bli gammal. Dessutom var det exakt samma kläder i samma kombination som bars av en av skyldockorna. Nu på kvällen har jag och Sofia varit och sett Ping-Pong-kingen (vet inte riktigt var bindestreckena ska sitta, det är olika på varenda internetsida) på Folkets Hus (ingen riktig bio här inte, men det känns lite retrocoolt att sitta i den gamla fina lokalen där jag föreställer mig att de hade massa populära events på 40-talet eller så). Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig eftersom jag har noll koll på svensk film numera. Precis innan jag drog hann jag iaf läsa att den vunnit pris på Sundance-festivalen, allmänt beskriven som indiefilmernas mecka. Såhär i efterhand vet jag heller inte vad jag ska tycka - var den bara seg och tråkig eller speciell med ett viktigt budskap? Antagligen båda alternativen. Kan iaf fastslå att fotot och landskapet är jättevackert, tydligen ska det påminna om Roy Anderssons filmer men jag har undvikit dem så jag kan inte uttala mig. Filmen handlar om två bröder och deras familjesituation någonstans långt upp i ett snövitt Norrland, mer kan jag inte avslöja. Märker också att jag blivit lite skadad av poesikursen på universitetet. Under filmens gång satt jag konstant och letade symbolik och dolda budskap. Vad menas med pingpongen? Svenskhet? Rättvisa? I slutet simmar huvudpersonen i bana nummer fyra och under några sekunder fokuseras bilden på skylten med detta nummer. Varför? Dags att gå och lägga sig, men först ska jag äta härligt svensk kvällsmat (Start!) och se på Klass 9A nu när jag äntligen har fast internet.

Rätt låt vann!

Då har Melodifestivalen avnjutits för i år, och jag tycker det var rätt att Charlotte Perelli vann! Fick något infall och röstade på BWO, de borde ha kommit tvåa tycker jag, ballader är tråkiga i schlagersammanhang. Hero är riktigt bra och blir nog en melodifestivalsklassiker. Har en sprängande huvudvärk plus att jag tryckt i mig mat, godis och popcorn i flera timmar, så nu ska jag lägga mig och läsa. Har skrivit extremt tråkiga blogginlägg idag, men nu när jag har bra internet och mycket tid ska det bli ändring. Hasta la vista

Hemma

Efter 10½ timmars sömn är jag nu uppe och redo att möta dagen. Sitter och surfar på min gamla lilla laptop i mitt gamla flickrum (med betoning på flickrum, har inte haft det sedan jag var nio). Mamma och pappa har kollat lite för mycket på homestylingprogram och har rivit ner en vägg, satt in nya dörrar och tapetserat om på hela övervåningen, så det känns lite ovant. Nu ska jag ringa några samtal.

The Long Way Home

Jaha, då var man hemma då. Det är ett mindre mirakel att jag fortfarande håller ögonen öppna efter att bara ha lyckats sovit någon kvart här och där i sittande ställning. Igår var jag och drack öl med Malin, en holländare som jag känner genom henne samt hans två überbrattiga kompisar hemifrån som var och hälsade på. En av dem hade varit på utbyte i Lund och meddelade att svenskar och holländare är precis likadana, förutom att en holländsk kille aldrig skulle ta på sig skinny jeans, haha. Det var kul iaf men eftersom jag är klantig hade jag tagit det säkra före det osäkra och bokat buss till Heathrow redan 01.15, så lagom tills de meddelade att de skulle till Casablanca (dit jag velat gå på en torsdag sedan, ja, juni) och att jag skulle missa den bästa utekvällen någonsin i Brighton, var jag tvungen att dra mig hemåt. Hade för första gången helt sjuk tur med transport iaf, lyckades oplanerat komma sekunderna innan sista bussen som stannar nära vårt hus gick (vilket var en jäkla tur inser jag i efterhand, annars hade det blivit panikstress), kom hem, ringde taxi, slängde mig i duschen, slängde i massa grejer jag glömt, blev klar minuten innan taxin kom, och anlände till busshållplatsen precis när bussen kom, perfect. Dock var det totalt onödigt att åka så tidigt, Heathrow var i stort sett öde, och jag fick sitta i den kalla avgångshallen i nästan två timmar innan de öppnade incheckningen. Läste 80 sidor i en bok jag lånat, alltid något. Flytet fortsatte, hade inte kunnat väga min väska eftersom vi inte har någon våg, men den kändes lite väl tung. Eftersom jag börjar bli en ganska van SAS-resenär vet jag ju givetvis att man numera måste checka in via automater, dessa var avstängda och förvirring uppstod. När de väl sattes igång fattade ingen att det var obligatoriskt förran JAG tillfälligt lämnade min köplats och fixade boardingkort. Då ville de kanske 150 människorna i kön göra samma sak, samtidigt, och ännu mer förvirring uppstod. När någon SAS-människa kom och skrikfrågade om någon hade checkat in var det bara jag som lyckats, så jag fick gå förbi en rätt lång kö och hon kastade bara upp resväskan på rullbandet utan att jag ens fick se vad den vägde. Nu har jag kollat dock, den väger 28.5, jackpot! Det är ju något av en sport att få igenom så mycket som möjligt utan att betala. Nu måste jag verkligen gå och lägga mig innan jag kollapsar, men för er som undrar kan jag säga att EF-intervjun kändes bra, dock har de, eftersom jag och de tre till (supertrevliga) som var där var de allra sista, tydligen fyllt alla platser (jaha?!). Min intervjuare sa att någon ofta brukar hoppa av, så de kommer kontakta mig inom två-tre veckor och meddela om jag fått jobb eller inte, eller om jag får/vill stå kvar i kö. Skriver mer om hela EF-grejen imorgon. God Natt!