Jag trodde jag skulle vara ensam turist men knallade rakt in i en fint klädd spansk guidad tur.
Kände att jag behövde göra något vettigt av min dag och ville samtidigt utnytja mitt busskort nu när det inte är så många dagar kvar på det, så det fick bli en bussresa till Tunbridge Wells! Mindes bara att jag sett något om staden och "Victorian Arcades" på baksidan av en buss, men det lät ju intressant så jag läste på Wikipedia och bestämde mig för att dra dit. Helt sjukt egenligen hur långt man kan komma på busskortet, Tunbridge Wells ligger knappt två timmar bort och man åker t o m in i ett annat grevskap, Kent. Staden har drygt 50 000 invånare och jag fattar inte varför jag inte åkt dit innan, supermysigt ställe och väldigt fin väg på väg dit. I England verkar det i motsats till många andra länder anses mycket finare att bo på landet än i en stad, och jag vet inte hur många riktiga mansions vi passerade på väg dit. Wikipedia menade att Tunbridge Wells länge varit känt som ett snobbigt ställe, men det är inte helt sant eftersom "minst två områden har sociala problem". På muggarna i turistshopen stod det att Tunbridge Wells länge setts som ett ställe där "quintessential Englishness and correctness" frodas. Efter vad jag såg verkar det stämma. Visst, jag såg några chavs (benämning på lägre arbetarklass som lever på bidrag, får barn när de är barn själv och lallar omkring i träningsoveraller), men det verkar vara ett "fint" ställe. I det extremt klassindelade England har jag lärt mig vilka tecken som pekar på bildad och välbeställd befolkning och tvärtom. Man kan se det på vilka dagstidningar som ligger mest synliga i tidningsaffärerna, vilka klädaffärer som finns, hur folk är klädda (här gick män omking i skjorta och finbyxor och tjejerna hade inte minikläder), vilka mataffärer som finns (Marks & Spencer och Waitrose = finare än t ex ASDA), hur folk pratar o s v i oändlighet. Här hade alla fin accent och jag vet inte hur många "oh dear!" jag hörde. Tunbridge Wells blev känt på 1600-1700-talet som en fashionabel spaort och folk flockades för att bada i badhuset, innan det blev mer poppis att åka till Brighton och liknande för att bada i havet. Jag tittade på gamla området från den tiden (se bilder), gick till det lokala museet samt besökte ett stort och flashigt (mycket mycket finare och större än det i Brighton konstigt nog) köpcentrum som invigts av prinsessan Diana 1992. Jag har alltid något behov av att handla något från platser jag besöker, så från Tunbridge Wells blev det en magnet, en inbunden skrivbok för £1 samt pepparkaksformar i form av en hand, en delfin, en gris (inte som den typiska svenska) samt en dinosaurie. Är mycket nöjd med sistnämda! Var inne i supersöt bakaffär så jag var tvungen att köpa något där...
F ö har jag nyss pratat med Francesca, min rumskompis från Torquay. Som jag redan visste fick hon ett nytt kontrakt eftersom någon hoppade av och åker dit igen på måndag. Nu har hon även fått resa på att hon ska bo på kära gamla Barton Road igen! Argh jag är så avundsjuk, hade gett väldigt mycket för att få åka tillbaka jag också! Vi hade så himla roligt, inte ofta jag träffar folk med lika lite behov av sömn som jag själv ("Ska vi också gå hem nu? "Eh, nej! Vadå ville du gå?" "Nej! Var rädd att du ville dra!"). Men men, det ska givetvis bli kul att åka till Hastings också. Killen på Norgekontoret skrev förra fredagen att han då skulle lägga ut mitt ledarbrev på internet. Gissar att det blev något fel med det för efter en vecka utan ett enda mail har jag nu fått fem från små söta norskor som presenterar sig inom loppet av några timmar, kul kul! Åh det är så irriterade att jag inte kan göra nya rader!
Jag trodde jag skulle vara ensam turist men knallade rakt in i en fint klädd spansk guidad tur.
Kände att jag behövde göra något vettigt av min dag och ville samtidigt utnytja mitt busskort nu när det inte är så många dagar kvar på det, så det fick bli en bussresa till Tunbridge Wells! Mindes bara att jag sett något om staden och "Victorian Arcades" på baksidan av en buss, men det lät ju intressant så jag läste på Wikipedia och bestämde mig för att dra dit. Helt sjukt egenligen hur långt man kan komma på busskortet, Tunbridge Wells ligger knappt två timmar bort och man åker t o m in i ett annat grevskap, Kent. Staden har drygt 50 000 invånare och jag fattar inte varför jag inte åkt dit innan, supermysigt ställe och väldigt fin väg på väg dit. I England verkar det i motsats till många andra länder anses mycket finare att bo på landet än i en stad, och jag vet inte hur många riktiga mansions vi passerade på väg dit. Wikipedia menade att Tunbridge Wells länge varit känt som ett snobbigt ställe, men det är inte helt sant eftersom "minst två områden har sociala problem". På muggarna i turistshopen stod det att Tunbridge Wells länge setts som ett ställe där "quintessential Englishness and correctness" frodas. Efter vad jag såg verkar det stämma. Visst, jag såg några chavs (benämning på lägre arbetarklass som lever på bidrag, får barn när de är barn själv och lallar omkring i träningsoveraller), men det verkar vara ett "fint" ställe. I det extremt klassindelade England har jag lärt mig vilka tecken som pekar på bildad och välbeställd befolkning och tvärtom. Man kan se det på vilka dagstidningar som ligger mest synliga i tidningsaffärerna, vilka klädaffärer som finns, hur folk är klädda (här gick män omking i skjorta och finbyxor och tjejerna hade inte minikläder), vilka mataffärer som finns (Marks & Spencer och Waitrose = finare än t ex ASDA), hur folk pratar o s v i oändlighet. Här hade alla fin accent och jag vet inte hur många "oh dear!" jag hörde. Tunbridge Wells blev känt på 1600-1700-talet som en fashionabel spaort och folk flockades för att bada i badhuset, innan det blev mer poppis att åka till Brighton och liknande för att bada i havet. Jag tittade på gamla området från den tiden (se bilder), gick till det lokala museet samt besökte ett stort och flashigt (mycket mycket finare och större än det i Brighton konstigt nog) köpcentrum som invigts av prinsessan Diana 1992. Jag har alltid något behov av att handla något från platser jag besöker, så från Tunbridge Wells blev det en magnet, en inbunden skrivbok för £1 samt pepparkaksformar i form av en hand, en delfin, en gris (inte som den typiska svenska) samt en dinosaurie. Är mycket nöjd med sistnämda! Var inne i supersöt bakaffär så jag var tvungen att köpa något där...
F ö har jag nyss pratat med Francesca, min rumskompis från Torquay. Som jag redan visste fick hon ett nytt kontrakt eftersom någon hoppade av och åker dit igen på måndag. Nu har hon även fått resa på att hon ska bo på kära gamla Barton Road igen! Argh jag är så avundsjuk, hade gett väldigt mycket för att få åka tillbaka jag också! Vi hade så himla roligt, inte ofta jag träffar folk med lika lite behov av sömn som jag själv ("Ska vi också gå hem nu? "Eh, nej! Vadå ville du gå?" "Nej! Var rädd att du ville dra!"). Men men, det ska givetvis bli kul att åka till Hastings också. Killen på Norgekontoret skrev förra fredagen att han då skulle lägga ut mitt ledarbrev på internet. Gissar att det blev något fel med det för efter en vecka utan ett enda mail har jag nu fått fem från små söta norskor som presenterar sig inom loppet av några timmar, kul kul! Åh det är så irriterade att jag inte kan göra nya rader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar