Viva la vida

Sitter hemma i ett regnigt Sverige, men bara tills i eftermiddag då jag hänger med familjen i bilen till England. Pappa ska på Enduro-VM i Wales och måste därmed ha van och husvagn, vilket givetvis är perfekt för mig då jag kan skicka med all skit jag samlat på mig under 1½ år i Brighton. Ska bli rätt kul att åka bil faktiskt, har åkt bil till Sydeuropa varje år under hela min uppväxt så det är nemas problemas. Ska köpa tidningar och kakor i Frankrike och alkohol i Tyskland. Just det, har ju inte berättat att jag fått ett nytt kontrakt! Sista dagen i Torquay insåg jag att jag måste göra allt för att slippa jobba på Sports World i en månad, så jag mailade till EF-kontoret i Sverige och sa att de kunde kontakta mig om någon hoppade av. Dagen efter ringde de och gav mig jobb! Den 23 Juli åker jag till Heathrow (yep, slipper flyga) och möter 29 norska tonåringar för att därefter åka med dem till Hastings! Älskar Norgekontoret, de verkar mycket mer organiserade än det svenska. Den här gången har jag skrivit ledarbrev och sånt så det är bara att vänta på mail från de små norrbaggarna. Ska bli kul också att ha en helt egen grupp istället för en gigantisk på 60 pers att hålla ordning på. Har inga större förväntningar på staden (har åkt igenom med buss) och jag vet att jag inte kommer ha lika stor tur igen med rumskompis etc, plus att skolan är mycket mindre = mindre personal = mindre party. Kommer att vara grymt nervös den här gången över vem min lokala ledare blir. När jag kom till Torquay mitt i natten och en liten blond kille presenterade sig som min lokala ledare visste jag inte ens att jag skulle ha en sådan, och inte förrän nästa dag förstod jag att han endast jobbade med mig och att vi skulle göra hela schemat för vår internationella grupp. Trots viss frustration från min sida (och antagligen från hans också) ibland kom vi superbra överens så jag hoppas hoppas hoppas att allt går lika smidigt den här gången, det känns som att så mycket beror på hur ens ledare är. Det ska iaf bli riktigt kul med en resa till, har haft så himla kul de sista tre veckorna. Jag har lärt känns massa nytt folk varav jag tror jag kommer hålla kontakten med några stycken, jag har till slut fått kläm på den brittiska accenten (alla där pratade så fint! Brightondialekten är rätt ful), jag har sett en annan del av landet, äntligen har jag lärt känna lite britter (har fått fler engelska facebookkontakter på tre veckor där än på 1½ år i Brighton vilket är lite pinsamt) och jag tycker jag fick bra kontakt med de flesta av studenterna. Det är en speciell känsla när den lilla gulliga italienska tjejen i min klass blygt kommer och visar mig att hon tagit smygkort på en svensk kille hon gillade, eller när man lyckas övertala en tjej som ville åka hem första dagen att stanna och hon sedan har jättekul, eller när man hör ens fransyskor säga till varandra på franska att de tycker jag är jättebra. Det känns ändå som att det lite saker jag skulle ändra på nästa gång så det är kul att få köra en kurs till från början. Det känns som om jag är inne i en bra period just nu, har flyt! Jag fick VG på C-uppsatsen och har en fil. kand. i bagaget, jag fick precis det sommarjobbet jag ville ha och hade supertur med allt, har hittills pratat med min f.d. rumskompis varje dag och min ledare tycker jag ska komma tillbaka och vara hans ledare igen, jag lyckades hyra ut mitt rum när jag var borta, jag har ett nytt kontrakt och resten av sommaren är därmed räddad, jag kom in på min drömutbildning till hösten, igår skrev jag under ett kontrakt på ett korridorsrum i Uppsalas mest eftertraktade studentområde, etc etc. Nu ska jag ut och jogga lite, over and out. (ber f ö om ursäkt om all denna text publiceras i en stor klump, dum-blogger låter mig inte göra nya rader).