And now, the end is near.

Det drar ihop sig, pa torsdag lamnar jag Brighton for gott. Carro ar har nu och tiden verkar inte racka till for att utnyttja staden maximalt. Vi har iaf storshoppat pa Primark, tagit massa kort pa paviljongen, varit pa Casablanca en sista gang, atit Banoffie-paj pa Il Doumo, druckit en billig pitcher pa Font samt vandrat runt i North Laine. Hon aker hem tidigt pa mandag morgon och efter det vantar tre dagar av intensiv stadning for mig, segt. Ikvall blir det nachos och utgang till mitt favoritstalle Digital, imorgon forhoppningsvis en tripp till Seven Sisters. Kanns sa skumt att jag nu kan borja saga att det ar sista gangen jag gor allting. Ser fram emot hosten dock, aven om jag ar lojligt oforberedd.

Dissertation Dash

Nu börjar stressen komma. Ska lämna in en uppsats på torsdag och C-uppsatsen drygt en vecka senare. Idag skulle jag vara superseriös och producera 100-tals ord. Icke, när det är dissertation dash på campus måste man ju delta i festligheterna. Idag är dagen när i stort sett samtliga av sistaårsstudenterna lämnar in sina uppsatser och universitetet slår på stort med liveband, grillning, hoppborgar, "sumobrottning" och annat. Det blir dessutom ett jippo av själva inlämningen och folk står och hejar på sistaårsstudenterna som springer med uppsatsen i högsta hugg på väg till inlämningen fem minuter innan. En kille sprang f ö rätt igenom folkmassan komplett naken, modigt. Jag gick ut ur biblioteket kl. 14.30 och hängde utomhus och minglade med massa folk jag känner lite halvt samt drack för mycket öl tills klockan var tio. Inte så smart, men jag behövde verkligen en underbar campusdag såhär i slutet. Börjar känna mig extremt vemodig, det här är med största sannolikhet sista gången i mitt liv jag pluggar på ett samlat campus med riktig atmosfär (till skillnad från skitumeå). Jag har vant mig vid att sitta och pressa in information i biblioteket hela dagarna, se samma människor varje dag och fika med Malin och Sandra. Nu skiner dessutom solen konstant och allt är så mysigt och jag skulle vilja förlänga terminen med en månad eller så, för alla. Det känns lite som att mitt Brighton slutar om knappt två veckor, i sommar blir det knappt några kvar och jag ska mest jobba och ha det småtråkigt (kom och hälsa på!).

Sunday Roast

Usch nu är jag riktigt trött och SKA lägga mig tidigt. Är för gammal för att palla fyra timmars sömn två nätter i rad och fortfarande vara på topp. Det blev en extremt lugn dag på jobbet, har aldrig haft så lite att göra och vandrade mest omkring planlöst och drog upp en dragkedja här och där. Nu har jag precis kommit hem från en mysig pub med chill musik där jag, Malin, Klara, Andreas och Johan har ätit Sunday Roast. Det verkar vara något av en institution i England, i stort sett alla pubar har populära Sunday Roasts och om jag fattat rätt är det även något familjer kör med. Wikipedia säger så här: "The Sunday roast is a traditional English main meal served on Sundays (usually in the early afternoon), and consisting of roasted meat together with accompaniments. It is popular throughout Great Britain and Ireland. Other names for this meal are Sunday dinner, Sunday lunch, Sunday Tea, Roast dinner, and Sunday joint. The traditional Sunday roast has been traced back to Yorkshire, England during the Industrial Revolution. It is believed this tradition arose because the meat could be left in the oven to cook before church on a Sunday morning, and it would be ready when the family arrived home at lunchtime. The meal is often comparable to a less grand version of a traditional Christmas dinner in these cultures." Nu lärde ni er något nytt! Jag gillar att äta på pubar, det är billigare och man får mycket mer mat än på restauranger, iaf efter vad jag har sett. Det finns massor med varianter på Sunday Roast, idag körde vi alla den klassiska, inklusive Yorkshire Pudding. Känns genuint brittiskt och är fortfarande gott! Det ska erkännas att den allmänna matkulturen här inte är mycket att hänga i julgranen, mycket flott och fett (som jag ju brukar älska, men det finns gränser). När jag på förra veckans franskalektion frågade min lärare, som är engelsk-kinesisk men uppväxt i Frankrike, vilket land han till slut helst skulle bo i blev svaret Frankrike. När jag frågade varför svarade han tveklöst "maten". Som det mångkulturella land det ändå är så importeras det självklart matkulturer hejvilt, så den ljusnande matframtid är Englands.

LBD

Igår fick jag ett plötsligt kulturinfall och kände att det var dags att gå på museum. Brighton Museum fick det bli, gratis och intressant. Har aldrig varit speciellt intresserad av mode (har bläddrat förbi modereportagen i tjejtidningar sedan jag började köpa dem för tolv år sedan) men bestämde mig ändå för att ta en titt på deras tillfälliga utställning "Little Black Dress". Den var ganska intressant faktiskt, helt enkelt en väldig massa små svarta klänningar i olika utföranden, av olika designers samt från olika årtionden.